Konventionen om barnets rättigheter är lag redan

Jag är alltmer tveksam till att FNs konvention om barnets rättigheter ska införas som separat lag i Sverige. Det är flera organisationer som driver det kravet, med mycket goda intentioner förstås. Som politiskt ansvarig för Uppsala kommuns samarbete i Partnerskapet för barns rättigheter i praktiken har jag haft anledning att jobba en hel del med barnrättsfrågor senare år. Har nu i början av 2012 även deltagit i en utbildning om konventionen, anordnad av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Det har givit goda möjligheter att gräva djupare i konventionens olika delar, liksom i Sveriges rapporter till FNs uppföljningskommitté för konventionen, liksom kommitténs synpunker och frågor till Sverige. Unicefs implementeringshandbok på 762 sidor i A4-format icke att förglömma, men den är mer som uppslagsverk.

Det finns inga krav i konventionen på att införa konventionen i sin helhet som lag i respektive lands lagstiftning. Något sådant krav finns inte heller i rekommendationerna om implementering. Det viktigaste är att all relevant lagstiftning ligger helt i linje med konventionen, fullföljer dess krav. Det är tydligare för alla att alla berörda regler finns på samma ställe, risken finns annars att det blir osäkerheter om och tolkningar av vilka av flera lagrum som ska gälla i första hand. Artikel 25 är ett för mig närliggande exempel, handlar om de barn som omhändertagits av berörda myndigheter för omvårdnad eller skydd. Där finns redan Socialtjänstlagen, SoL, och Lagen om vård av unga, LVU. Där finns de lagregler som gäller just omhändertagna barn.

På motsvarande sätt kan man gå igenom artikel för artikel och stämma av att konventionens krav är tillgodosedda. Detta har gjorts, det kom en rapport i november 2011, "Hur svensk lagstiftning och praxis överensstämmer med rättigheterna i barnkonventionen - en kartläggning". Kartläggningen visar att svenska lagar ligger väl i linje med konventionen, men att det finns vissa förbättringsområden. Den intresserade kan se t ex sammanfattningen på sidorna 19 - 21 i rapporten.

"Barnkonventionen som svensk lag" är lite av plakatpolitik, man får intrycket att konventionens krav överhuvudtaget inte är tillgodosedda. Så är ju inte fallet. Men, som sagt, man behöver gå igenom konventionen ordentligt och stämma av på vilket sätt den redan fullföljs i svensk lagstiftning och vilka eventuella kompletteringar som behöver göras. Underlag finns i rapporten från november förra året.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback