I älgskogen

En spillkråka slår sig ner en liten bit bort. Den sätter igång att leta godsaker innanför barken på en gammal torr tall, ivrigt borrande i det hårda trädet. Undrar vad hackspettar och spillkråkor har för stöddämpningsfunktion inbyggd i sig? De borde få hjärnskakning många gånger om med tanke på det intensiva hackandet. Men så vist är naturen inrättad att spillkråkan inte får hjärnskakning, den letar glatt vidare efter ärbarheter.

Fågellivet är rikt i skogen, åtminstone i den skog där jag brukar jaga älg. Det blir gott om tid för att filosofera, sitta och vänta på sitt pass, så tyst som möjligt, så man inte skrämmer iväg eventuella älgar på väg just till mitt pass. OM en eller annan älg skulle titta fram bland tallar och granar, då gäller det att snabbast möjlig hitta en bra skottvinkel och sedan sikta och trycka av. Är man inte säker på att träffa blir det inget skott. ”Ingen behöver ångra oavlossade skott”, det är en god devis i vårt jaktlag, säkerheten främst.

 

En vecka ute i skogen mest hela dagarna, det är ett skönt avbrott i det intensiva livet med jobb och möten övriga veckor under hösten. De gemensamma fikapauserna är en höjdare, det är en orgie i ljuging, återberättande av hur älgar kommit eller inte kommit fram till olika pass, inte bara vid årets jakt. Här glöms ingenting, kommentarer om något misslyckat skott jakten för fem år sedan eller om annat som inträffat för länge sedan förekommer ymnigt. De detaljer man inte kommer ihåg, tjaaa, då får man väl skarva lite. Det hela tilldrager sig ju i Värmland, där gör vi gärna en historia lite bättre genom att bre på om det behövs. Det behövs för det mesta.


Farväl Falkenberg

Farväl Falkenberg

"Farväl Falkenberg" är en märklig film, en film som berör, som kommer nära. Det var lite av samma upplevelse som Kay Pollaks film "Såsom i himmelen", godisprasslandet försvinner efter ett tag och när eftertexterna rullar fram så sitter alla kvar och kollar. Filmen har inte direkt någon episk storhet, det är ingen tydlig berättelse, men vi kommer verkligen nära killarna som det handlar om. Det känns mycket äkta.
En speciell poäng i sammanhanget är att i nästan den första scenen känna igen IOGT-NTOs konsulent i Halland, Leif Arne Gustafsson, utropandes bingo-siffror vid bilbingon som speglas i filmens inledning. Det står IOGT-NTO på bingobrickorna, ett exempel på insmugen reklam. Men vi har inte betalat för detta, vad jag vet!

Hösten har börjat göra sitt intåg, om än mycket sent. Det är först de allra senaste dagarna som det börjat falla guldgula och bruna löv från lönnarna utanför huset där jag bor. En lång sommar har nått sitt slut.