Obegriplig HVB-bonus

Ett HVB är ingen bilverkstad

Ekonomiska styrmedel av typ bonusar till de HVB (Hem för vård och boende) som når goda resultat föreslår Folkpartiets socialpolitiska arbetsgrupp. Är det månne första april undrar jag?  Hela resonemanget kring bonus i det sammanhang som gäller placering av barn och ungdomar på HVB, hem för vård och boende, är ju fel. ”De här barnen kostar ungefär 9 miljarder kronor för samhället och vi får absolut inte det resultat vi måste ha.” säger Lennart Gabrielsson enligt intervju i SvD. Det framstår ungefär som att de placerade barnen lämnas in för rundsmörjning och verkstan slarvar med oljebytet.

 

Det är en grannlaga uppgift att hantera stödet till socialt utsatta barn och ungdomar. Första, andra och tredje prioriteringen är att utgå från barnets bästa, från barnets behov. Såväl lagstiftning som FNs barnkonvention (artiklarna 3, 6 och 12 främst) sätter barnets bästa i främsta rummet. Det innebär inte att man har lösa boliner vad gäller ekonomin. Självklart har vi i kommunerna  intresse av att behandlingen leder till avsett resultat. Det finns ju liksom en anledning till placeringen, nämligen svåra sociala och/eller beteendemässiga problem.  Det är en svår uppgift att försöka få en ung person på rätt köl, de som jobbar på HVB har ett stort ansvar. De allra flesta har ett starkt engagemang och stort kunnande, som ofta sätts på prov. Men skarpa krav för att få tillstånd behövs, liksom fortlöpande uppföljning och kontroll i olika former.

 

Vi betalar ofta 3.000 kr per dygn, 90.000 kr per månad, för att den vårdplan som upprättats ska följas.  Planen anger mål för vården, tar upp skolgång, hälsovård, m.m.  Med tanke på de rejäla dygnsavgifterna finns det definitivt ingen anledning att därutöver betala bonus till ett HVB för att de sköter sitt jobb!

 

Däremot borde vi göra avdrag på fakturan från ett HVB vid uppenbara konstaterade brister i vården. Att inte följa vårdplanerna är ju ett brott mot ingångna avtal. Men att betala bonus till de som helt enkelt utför de tjänster vi avtalat om – nej tack!

 

Anders A. Aronsson (FP)

ordförande i socialnämnden för barn och unga, Uppsala kommun

/Debattartikel publicerad i Tidningen Nu nr 37, 15 september 2011/


(För övrigt är det enligt min uppfattning inte aktuellt med bonus till bilverkstäder som utför just de reparationer som man kommit överens om, till det pris man fått uppgift om på förhand.)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback