Vänta inte!
Igår fick jag ett tråkigt bud, ett dödsbud. En god vän, som jag lärde känna redan 1973 när jag flyttade till Uppsala, hade avlidit i en svår cancersjukdom. Tyvärr hade jag inget hört om sjukdomen, min vän bodde sedan länge i södra Norrland och vi hade inte så mycket kontakt. Däremot hade jag sedan i höstas tänkt just på henne vid ett par tillfällen och bestämt mig för att jag skulle ringa och prata lite. Men det kom alltid något emellan och nu är det för sent. Det känns tomt och tråkigt, att det vardagliga bruset och raden av möten och arbetsuppgifter fick gå före. En lärdom är att inte vänta med sådant som det kan bli för sent med. Visa omtanke, visa uppskattning, höra av sig till gamla vänner och släktingar.
Kommentarer
Trackback