Tufft...
Flera spår för bättre tågtrafik
Jag är en av dem som pendlar mellan Uppsala och Stockholm. Idag gick tågen i tid. Det skulle man inte behöva notera.
Det har varit kaotiskt några dagar, särskilt i måndags. Då ställdes flera tåg in på morgonen, vilket ger stora konsekvenser. Resenärer till TRE fullsatta tåg skulle trängas på ETT tåg, dessutom rejält försenade. ”Ha en bra dag” känns väldigt långt borta med en sådan start på dagen. Själv tog jag mig över till ett tåg som går direkt Uppsala – Stockholm, resan tar vanligtvis mindre än 35 minuter. Men nu kunde tåget inte avgå i tid kl 8 p g a personalbrist, men om en kvart så… Efter en halvtimme kom så personalen, de hade fått bud om att jobba på detta tåg sådär kvart, tjugo över åtta. Så kom tåget iväg, men vid helt fel tidpunkt. Då är det inte lätt att trängas på spåren in mot Stockholm med fjärrtågen från Dalarna och Norrland, med de lokaltåg Uppsala-Stockholm som gick i tid, med Upptåget till Upplands-Väsby och sedan från Arlanda eller Märsta och söderut med pendeltågen och Arlandabanan. Trafiken är intensiv, det är fullt upp med resenärer, här skulle behövas ännu fler spår. Men det räcker inte infrastrukturpengarna till. De går till Bothnia-banan i norr. Undrar hur många resenärer de har där?
Åkte taxi i Stockholm till ett sammanträde. ”Jaha, nu märks det verkligen att trängselskatten är borta” säger taxichauffören när vi gång efter gång fastnar i någon trafikgröt på Kungsholmen. Alla avspärrningar av säkerhetsskäl under givarkonferensen om Libanon förvärrade situationen, om än tillfälligt. Tur man inte skulle till Blasieholmen eller dess närhet i något ärende, runt Grand Hotel var det helt stopp.
Flyttat in till stan
På väg hem från jympan var jag nära att köra på en hare. Den satt mitt på infarten till den parkering där jag hyr en plats. Den hoppade iväg lite lojt mellan bilarna och stannade på en gräsmatta strax intill. Även hararna är numera urbaniserade?
Jympan ja, oj, det var jobbigt. Men ett fantastiskt bra intensivpass som Jenny S komponerat. Hon gick ut för fullt från början och ökade sedan takten kan man säga. En del nya övningar som verkligen var tuffa. Hon är en av de mest erfarna Friskis & Svettis-ledarna, ansvarar för kvalitetskontroller av kollegorna, väljer ut och utbildar nya och allt vad det kan vara. Men så är hennes pass toppenbra!
Jag är en av dem som pendlar mellan Uppsala och Stockholm. Idag gick tågen i tid. Det skulle man inte behöva notera.
Det har varit kaotiskt några dagar, särskilt i måndags. Då ställdes flera tåg in på morgonen, vilket ger stora konsekvenser. Resenärer till TRE fullsatta tåg skulle trängas på ETT tåg, dessutom rejält försenade. ”Ha en bra dag” känns väldigt långt borta med en sådan start på dagen. Själv tog jag mig över till ett tåg som går direkt Uppsala – Stockholm, resan tar vanligtvis mindre än 35 minuter. Men nu kunde tåget inte avgå i tid kl 8 p g a personalbrist, men om en kvart så… Efter en halvtimme kom så personalen, de hade fått bud om att jobba på detta tåg sådär kvart, tjugo över åtta. Så kom tåget iväg, men vid helt fel tidpunkt. Då är det inte lätt att trängas på spåren in mot Stockholm med fjärrtågen från Dalarna och Norrland, med de lokaltåg Uppsala-Stockholm som gick i tid, med Upptåget till Upplands-Väsby och sedan från Arlanda eller Märsta och söderut med pendeltågen och Arlandabanan. Trafiken är intensiv, det är fullt upp med resenärer, här skulle behövas ännu fler spår. Men det räcker inte infrastrukturpengarna till. De går till Bothnia-banan i norr. Undrar hur många resenärer de har där?
Åkte taxi i Stockholm till ett sammanträde. ”Jaha, nu märks det verkligen att trängselskatten är borta” säger taxichauffören när vi gång efter gång fastnar i någon trafikgröt på Kungsholmen. Alla avspärrningar av säkerhetsskäl under givarkonferensen om Libanon förvärrade situationen, om än tillfälligt. Tur man inte skulle till Blasieholmen eller dess närhet i något ärende, runt Grand Hotel var det helt stopp.
Flyttat in till stan
På väg hem från jympan var jag nära att köra på en hare. Den satt mitt på infarten till den parkering där jag hyr en plats. Den hoppade iväg lite lojt mellan bilarna och stannade på en gräsmatta strax intill. Även hararna är numera urbaniserade?
Jympan ja, oj, det var jobbigt. Men ett fantastiskt bra intensivpass som Jenny S komponerat. Hon gick ut för fullt från början och ökade sedan takten kan man säga. En del nya övningar som verkligen var tuffa. Hon är en av de mest erfarna Friskis & Svettis-ledarna, ansvarar för kvalitetskontroller av kollegorna, väljer ut och utbildar nya och allt vad det kan vara. Men så är hennes pass toppenbra!
Utsikt från valstugan
Idag stod jag i Folkpartiets valstuga på Stora Torget i Uppsala hela eftermiddagen. För övrigt är det ett missvisande namn, så litet som det torget är. Solen flödade och det var en strid ström av intresserade besökare. Några exempel:
Två yngre kvinnor (är det politisk inkorrekt att skriva tjejer?) som ville förvissa sig om att Folkpartiet driver språktestkravet, de tyckte det var vikigt, ett sätt att visa att vi vill inkludera nya svenskar i samhället, värnar deras möjligheter attfungera bra i det svenska samhället, ta del i samhällsdebatten etc.
Ett par som var angelägna om att de upphandlingar som kommunen gör läggs upp på ett sådant sätt att det är möjligt för personalkollektiv och småföretagare att kunna lämna anbud. När man t ex inom äldreomsorgen lämnar ut stora verksamheter på anbud, då klarar inga andra än storföretag och kommunen själv att lägga anbud.
En arbetslös kille som undrade vad vi tänkte göra åt AMS. Frågan kom samma dag som det i media stod om Riksrevisionens hårda kritik mot Arbetsmarknadsstyrelsen. Han som frågade utgick dock från sina egna erfarenheter av arbetsförmedlingen, han var mycket kritisk. Mycket byråkrati och krångel var hans intryck. Ett exempel var att han skulle bekräfta att han fortfarande sökte jobb (ungefär så) och gick in på arbetsförmedlingens kontor i Gottsunda i södra Uppsala. Han bor i närheten, så det kändes ju natruligt. Men, nej det gick inte. Han var ju inskriven vid kontoret inne i centrala Uppsala, så då måste han vända sig dit. Till saken hör att det inte handlade om att besöka någon handläggare, utan att via någon av arbetsförmedlingens datorer bekräfta en del uppgifter. Verkar märkligt att man inte kan kan etablera kontakt med AMS datasystem via ett annat kontor än där man matat in sina uppgifter? Vi pratade om att det finns ganska många privata alternativ numera vad gäller arbetsförmedling i form av alla bemanningsföretag. De privata alternativen verkar tämligen framgångsrika i sin arbetsförmedling. Måhända finns en del att lära för AMS?
En snart färdigutbildad jurist undrade vad Folkpartiet och Alliansen tänker göra för alla jurister, som har en mycket kärv arbetsmarknad nu. Inte har FP något speciellt program för det, vilket hon (juristen alltså) inte heller förväntade sig. Det handlade mer om bättre fart i ekonomin, så att det blir fler jobb.
En äldre man undrade om trafikmiljön för äldre, hur den skulle kunna bli bättre och säkrare. Han hade en hel rad förslag visade det sig. Ett bra exempel på att man som politiker inte ska gå in i detaljer. Lyssna mera. Naturligtvis ska trafikmiljön utformas så säkert som möjligt, för alla åldrar. Därom är alla partier ense, det är ingen stridsfråga. HUR detta sedan ska göras, det ansvarar kommunens kompetenta medarbetare för. Vad är det för typ av gatubeläggning, var behövs det avfasade trottoarkantstenar, hur bred ska trottoaren vara…. Inte politiska frågor.
Politiker tenderar att ha synpunkter i alldeles för hög grad om detaljer. Tydliga mål, ambitionsnivåer och kvalitetskrav t ex, det är helt rätt för en politiker att tycka om. Därför är t ex de omfattande kvalitetsredovisningar som görs inom skolan så viktiga.
Det var många fler samtal, men exemplen ovan får räcka just nu. Full fart hela tiden, inne i valstugan befann jag mig knappt. Jo, då och då för att hämta material om något specialområde. En del skolelever med färdiga frågeformulär dyker upp då och då. Extra viktigt att ta deras frågor seriöst. De måste få ett positivt intryck av den demokratiska processen, så att de riktigt längtar till den valdag då de själva kan vara med och avgöra.
Två yngre kvinnor (är det politisk inkorrekt att skriva tjejer?) som ville förvissa sig om att Folkpartiet driver språktestkravet, de tyckte det var vikigt, ett sätt att visa att vi vill inkludera nya svenskar i samhället, värnar deras möjligheter attfungera bra i det svenska samhället, ta del i samhällsdebatten etc.
Ett par som var angelägna om att de upphandlingar som kommunen gör läggs upp på ett sådant sätt att det är möjligt för personalkollektiv och småföretagare att kunna lämna anbud. När man t ex inom äldreomsorgen lämnar ut stora verksamheter på anbud, då klarar inga andra än storföretag och kommunen själv att lägga anbud.
En arbetslös kille som undrade vad vi tänkte göra åt AMS. Frågan kom samma dag som det i media stod om Riksrevisionens hårda kritik mot Arbetsmarknadsstyrelsen. Han som frågade utgick dock från sina egna erfarenheter av arbetsförmedlingen, han var mycket kritisk. Mycket byråkrati och krångel var hans intryck. Ett exempel var att han skulle bekräfta att han fortfarande sökte jobb (ungefär så) och gick in på arbetsförmedlingens kontor i Gottsunda i södra Uppsala. Han bor i närheten, så det kändes ju natruligt. Men, nej det gick inte. Han var ju inskriven vid kontoret inne i centrala Uppsala, så då måste han vända sig dit. Till saken hör att det inte handlade om att besöka någon handläggare, utan att via någon av arbetsförmedlingens datorer bekräfta en del uppgifter. Verkar märkligt att man inte kan kan etablera kontakt med AMS datasystem via ett annat kontor än där man matat in sina uppgifter? Vi pratade om att det finns ganska många privata alternativ numera vad gäller arbetsförmedling i form av alla bemanningsföretag. De privata alternativen verkar tämligen framgångsrika i sin arbetsförmedling. Måhända finns en del att lära för AMS?
En snart färdigutbildad jurist undrade vad Folkpartiet och Alliansen tänker göra för alla jurister, som har en mycket kärv arbetsmarknad nu. Inte har FP något speciellt program för det, vilket hon (juristen alltså) inte heller förväntade sig. Det handlade mer om bättre fart i ekonomin, så att det blir fler jobb.
En äldre man undrade om trafikmiljön för äldre, hur den skulle kunna bli bättre och säkrare. Han hade en hel rad förslag visade det sig. Ett bra exempel på att man som politiker inte ska gå in i detaljer. Lyssna mera. Naturligtvis ska trafikmiljön utformas så säkert som möjligt, för alla åldrar. Därom är alla partier ense, det är ingen stridsfråga. HUR detta sedan ska göras, det ansvarar kommunens kompetenta medarbetare för. Vad är det för typ av gatubeläggning, var behövs det avfasade trottoarkantstenar, hur bred ska trottoaren vara…. Inte politiska frågor.
Politiker tenderar att ha synpunkter i alldeles för hög grad om detaljer. Tydliga mål, ambitionsnivåer och kvalitetskrav t ex, det är helt rätt för en politiker att tycka om. Därför är t ex de omfattande kvalitetsredovisningar som görs inom skolan så viktiga.
Det var många fler samtal, men exemplen ovan får räcka just nu. Full fart hela tiden, inne i valstugan befann jag mig knappt. Jo, då och då för att hämta material om något specialområde. En del skolelever med färdiga frågeformulär dyker upp då och då. Extra viktigt att ta deras frågor seriöst. De måste få ett positivt intryck av den demokratiska processen, så att de riktigt längtar till den valdag då de själva kan vara med och avgöra.
Lagsport?
Dagens politiska kommentar
Jag studsade till för en valaffisch idag. Det är (s) som har en med rubriken "Sverige är en lagsport". Detta illustereras med en bild, där fem personer delar på en cykel. "I uppförsbacke måste alla trampa och i nedförsbacke ska alla få rulla", står det. Men det kan inte rulla något vidare, eftersom både fram- och bakhjul är avmonterade! Dessutom är det fem personer till EN cykel? Å ingen har cykelhjälm! Vad säger Trafiksäkerhetsverket om detta?? Hmm, lagsport...cykel...innovativt, men inte så smart. Men om alla ska med så får de nog promenera alla fem, bärande cykeln. Men det blir ingen vidare fart då, det rullar inget vidare i nedförsbacken...
Ett trött regeringsparti som väljer en isärplockad cykel som symbol för lagsport och för att vi ska ta ansvar för varandra - det regeringspartiet borde få ledigt ett tag.
Dagens kulturinslag 1
Idag läste jag ut en bok som jag började på för någon vecka sedan: "Ögonblick - från ett halvsekel i UD-tjänst" av Sverker Åström. En intressant bok, där han berättar om många olika förhandlingar på regeringsnivå, från tiden som FN-ambassadör och mycket annat. Är man intresserad av samtidshistoria kan Åströms bok verkligen rekommenderas.
Det han lyfter fram som en stor svensk framgång, det är initiativen till 1972 år stora miljökonferens i Stockholm och dess uppföljare i Rio de Janeiro 1992.
Dagens kulturinslag 2
Dagens gäst vid min Rotaryklubbs frukostmöte var en basfiolspelare från Kungliga Filharmoniska Orkestern, med Konserthuset i Stockholm som hemarena. En mycket sympatisk man, som i sexton år varit anställd i orkestern. Han intervjuades av den outtröttligt entusiastiske storkunds/sponsoransvarige för Konserthuset, Peter Scheele. Intressant inblick i en musikers vardag samt resonemang om dirigentens betydelse. Den oförklarliga karisma och det kunnande som vissa besitter inspirerar orkestern till att så att säga lyfta en bit från scengolvet, till högre musikaliska höjder. En orkester som Filharmonin spelar bra även med en dålig eller mindre bra dirigent, men med en toppklassdirigent uppstår ljuv musik.
Dagens fysiska påfrestning
Friskis & Svettis, kl 19.30, tisdagar, ledare Anna-Lena. Oj, hon är tuff. Distinkt och stenhårt program, om de andra ledarena har intensivpass, så har Anna-Lena intensivt intensivpass. Men jag hängde med i så gott som allt. Armhävningarna blev lite sega i tredje omgången, när det började bli uppåt femtio totalt.
Men denna självvalda plåga ger en inre tillfredsställelse och dessutom håller det alla ryggproblem borta. Mår man bra fysiskt, så påverkas även psyket positivt.
Jag studsade till för en valaffisch idag. Det är (s) som har en med rubriken "Sverige är en lagsport". Detta illustereras med en bild, där fem personer delar på en cykel. "I uppförsbacke måste alla trampa och i nedförsbacke ska alla få rulla", står det. Men det kan inte rulla något vidare, eftersom både fram- och bakhjul är avmonterade! Dessutom är det fem personer till EN cykel? Å ingen har cykelhjälm! Vad säger Trafiksäkerhetsverket om detta?? Hmm, lagsport...cykel...innovativt, men inte så smart. Men om alla ska med så får de nog promenera alla fem, bärande cykeln. Men det blir ingen vidare fart då, det rullar inget vidare i nedförsbacken...
Ett trött regeringsparti som väljer en isärplockad cykel som symbol för lagsport och för att vi ska ta ansvar för varandra - det regeringspartiet borde få ledigt ett tag.
Dagens kulturinslag 1
Idag läste jag ut en bok som jag började på för någon vecka sedan: "Ögonblick - från ett halvsekel i UD-tjänst" av Sverker Åström. En intressant bok, där han berättar om många olika förhandlingar på regeringsnivå, från tiden som FN-ambassadör och mycket annat. Är man intresserad av samtidshistoria kan Åströms bok verkligen rekommenderas.
Det han lyfter fram som en stor svensk framgång, det är initiativen till 1972 år stora miljökonferens i Stockholm och dess uppföljare i Rio de Janeiro 1992.
Dagens kulturinslag 2
Dagens gäst vid min Rotaryklubbs frukostmöte var en basfiolspelare från Kungliga Filharmoniska Orkestern, med Konserthuset i Stockholm som hemarena. En mycket sympatisk man, som i sexton år varit anställd i orkestern. Han intervjuades av den outtröttligt entusiastiske storkunds/sponsoransvarige för Konserthuset, Peter Scheele. Intressant inblick i en musikers vardag samt resonemang om dirigentens betydelse. Den oförklarliga karisma och det kunnande som vissa besitter inspirerar orkestern till att så att säga lyfta en bit från scengolvet, till högre musikaliska höjder. En orkester som Filharmonin spelar bra även med en dålig eller mindre bra dirigent, men med en toppklassdirigent uppstår ljuv musik.
Dagens fysiska påfrestning
Friskis & Svettis, kl 19.30, tisdagar, ledare Anna-Lena. Oj, hon är tuff. Distinkt och stenhårt program, om de andra ledarena har intensivpass, så har Anna-Lena intensivt intensivpass. Men jag hängde med i så gott som allt. Armhävningarna blev lite sega i tredje omgången, när det började bli uppåt femtio totalt.
Men denna självvalda plåga ger en inre tillfredsställelse och dessutom håller det alla ryggproblem borta. Mår man bra fysiskt, så påverkas även psyket positivt.
Lång debatt!
Kommunfullmäktige i Uppsala sammanträder och debatt pågår i skrivande stund. Det är ett lååångt tuggande om Trafikplan för Uppsala stad. Debatten fördes redan läääänge vid kommnfullmäktiges möte i juni, men debatten går i repris nu. Debatteffektivitet är tyvärr inget som präglar fullmäktiges möten. Det är klart att det ska vara debatt, detta är ju kommunens högsta beslutande organ! Här ska övergripande politiska riktlinjer fastställas. Men oj så mycket detaljfrågor som diskuteras här. Det är ju enklare att prata detaljer, om bussar ska gå på ena eller andra gatan, vilka gator som ska vara enkelriktade åt vilket håll och liknande. Njaa, kanske lite orättvist, en hel del principfrågor är väl också uppe. Men det är alldeles för långa debatter. Speciellt när nu trafkiplanen diskuteras för andra gången på två månader. BEslutet kom ändå efter två timmars debatt, så det gick snabbare än väntat.
Demokratin känns lite trög ibland. Det ligger ju en del i det som förre kulturministern Bengt Göransson brukar hävda, nämligen att det är bra om det inte går så fort. En hel del frågor mår väl av att man har tid att fundera igenom alla aspekter, ordentligt. Det var ju fallet förr, när stora statliga utredningar utredde stora politikområden. Bred parlamentarisk representation, experter, utredare jobbade under ofta lång tid. Förslagen gick på breda remisser, kompletterande infallsvinklar och problem kom fram.
Nuförtiden ska det gå fort. Enmansutredare får ett par månader på sig. Det kan passa för avgränsade uppgifter, men det låg ett värde i de bredare utredningarnas oftast längre och djupare perspektiv.
Demokratin känns lite trög ibland. Det ligger ju en del i det som förre kulturministern Bengt Göransson brukar hävda, nämligen att det är bra om det inte går så fort. En hel del frågor mår väl av att man har tid att fundera igenom alla aspekter, ordentligt. Det var ju fallet förr, när stora statliga utredningar utredde stora politikområden. Bred parlamentarisk representation, experter, utredare jobbade under ofta lång tid. Förslagen gick på breda remisser, kompletterande infallsvinklar och problem kom fram.
Nuförtiden ska det gå fort. Enmansutredare får ett par månader på sig. Det kan passa för avgränsade uppgifter, men det låg ett värde i de bredare utredningarnas oftast längre och djupare perspektiv.
Rakt in i hjärteroten
Att läsa dagens tidning,eller snarare tidningar, tillhör min dagliga rutin. En ledig helg, som nu, när jag kan sitta i solskenet på balkongen och fördjupa mig i såväl lokala händelser i Uppsala, via Upsala Nya Tidning, som rikspolitik, världshändelser, kultur och annat via Svenska Dagbladet, är därför en höjdare. Näringslivsbevakningen via Dagens Industri gör paus på söndagar,
Idag är det en speciell artikel, i SvD, som går utöver allt annat. Den handlar om Elisabeth Hydén, som SvDs redaktion följt under flera år sedan hon fick besked av läkare att hon drabbats av Alzheimer. Det är en stark, gripande serie, där Elisabeth och hennes familj valt att framträdahelt öppet och berätta om utvecklingen. Idag avslutas serien med reportage om när Elisabeth nu nyligen flyttade in på ett vårdhem för yngre Alzheimerdrabbade (personer under 60).
Artikeln är gjord med värme, man blir verkligen tagen av berättelsen. Anna-Lena Haverdahl, SvDs reporter, skriver närmast ömsint och fotona av Malin Hoelstad ger en extra dimension.
Länk till artikeln, även hela artikelserien finns på nätet:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13559617.asp
Alzheimerforskningen borde få mera resurser!
Idag är det en speciell artikel, i SvD, som går utöver allt annat. Den handlar om Elisabeth Hydén, som SvDs redaktion följt under flera år sedan hon fick besked av läkare att hon drabbats av Alzheimer. Det är en stark, gripande serie, där Elisabeth och hennes familj valt att framträdahelt öppet och berätta om utvecklingen. Idag avslutas serien med reportage om när Elisabeth nu nyligen flyttade in på ett vårdhem för yngre Alzheimerdrabbade (personer under 60).
Artikeln är gjord med värme, man blir verkligen tagen av berättelsen. Anna-Lena Haverdahl, SvDs reporter, skriver närmast ömsint och fotona av Malin Hoelstad ger en extra dimension.
Länk till artikeln, även hela artikelserien finns på nätet:
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_13559617.asp
Alzheimerforskningen borde få mera resurser!
Vardagens riter
De uppländska sädesfälten böjde sig inte så mycket i vinden när jag idag var på en biltur österut från Uppsala. Det beror på att skörden till stor del var bärgad, dessutom var vinden svag. På andra sidan ett stort fält skymtade den rejäla huvudbyggnaden vid gården Hallkved. Intressant namn, måste ta reda på hur det uppkommit.
Resans syfte var att uppvakta en femtioåring, en kollega i kommunfullmäktige, Urban Wästljung. Det är en trevlig tradition i Sverige, att fira femtioåringar lite speciellt.
Ute på slätten, en bit från Funbo kyrka, intill en skogsbit och en liten höjd, har Urban med fru och två barn ett mycket fint ställe. Många timmar nedlagda på välskött trädgård. Här bjöds man på en generös buffé som man inte gick hungrig ifrån, efter att i vederbörlig ordning ha framfört sina hyllningar. I mitt fall såväl på egna vägnar som från hela Folkpartiet Liberalerna Uppsala Kommunförening.
Hamnade i ett trevligt sällskap, med grannar och idrottsföreningskollegor till Urban. Det är alltid intressant att träffa nya människor, hitta gemensamma bekanta, ofta lära sig en del, berätta om politikerrollen och dess villkor. Det är påfallande hur snabbt man hittar något gemensamt med vem man än träffar. Det är en slags rit att man söker sig fram till något gemensamt. Här befann jag mig slumpvis bredvid en värmländsk veterinär, från Kristinehamn (det kan han ju inte hjälpa), som även varit aktiv på Värmlands Nation. Det blev en hel del kul snack kring nationserfarenheter och annat.
Det som är lite speciellt med tillställningar som detta, det är att man i väldigt liten grad träffar festföremålet. Hon eller han har ju fullt upp med uppvaktningarna, så det är diverse andra gäster man träffar. Det kände jag själv som lite frusterande vid min femtioårsmottagning 2003 i Stockholm för folk från jobb och föreningsliv. Där dök det upp folk jag inte träffat på länge, men jag hann ju knappt prata med dem! Nåväl, ett av livets mindre bekymmer trots allt.
Dagens tidningsklipp 26 augusti
Ytterligare kommentarer överflödiga.
Resans syfte var att uppvakta en femtioåring, en kollega i kommunfullmäktige, Urban Wästljung. Det är en trevlig tradition i Sverige, att fira femtioåringar lite speciellt.
Ute på slätten, en bit från Funbo kyrka, intill en skogsbit och en liten höjd, har Urban med fru och två barn ett mycket fint ställe. Många timmar nedlagda på välskött trädgård. Här bjöds man på en generös buffé som man inte gick hungrig ifrån, efter att i vederbörlig ordning ha framfört sina hyllningar. I mitt fall såväl på egna vägnar som från hela Folkpartiet Liberalerna Uppsala Kommunförening.
Hamnade i ett trevligt sällskap, med grannar och idrottsföreningskollegor till Urban. Det är alltid intressant att träffa nya människor, hitta gemensamma bekanta, ofta lära sig en del, berätta om politikerrollen och dess villkor. Det är påfallande hur snabbt man hittar något gemensamt med vem man än träffar. Det är en slags rit att man söker sig fram till något gemensamt. Här befann jag mig slumpvis bredvid en värmländsk veterinär, från Kristinehamn (det kan han ju inte hjälpa), som även varit aktiv på Värmlands Nation. Det blev en hel del kul snack kring nationserfarenheter och annat.
Det som är lite speciellt med tillställningar som detta, det är att man i väldigt liten grad träffar festföremålet. Hon eller han har ju fullt upp med uppvaktningarna, så det är diverse andra gäster man träffar. Det kände jag själv som lite frusterande vid min femtioårsmottagning 2003 i Stockholm för folk från jobb och föreningsliv. Där dök det upp folk jag inte träffat på länge, men jag hann ju knappt prata med dem! Nåväl, ett av livets mindre bekymmer trots allt.
Dagens tidningsklipp 26 augusti
UNT skriver idag om en ny näringslivsbarometer, det är ca 500 företag som fått svara på en enkät om hur de uppfattat servicenivån vid kontakt med kommunen. Resultatet ligger i nivå med Stockholm, vilket Svenskt Näringslivs regionchef Inga-Kari Fryklund inte tycker är någon bra måtttstock. ”Stockholm ligger dåligt till, därför kan man inte vara nöjd med att ligga på samma nivå” säger Fryklund. Kommunens näringslivsdirektör Eva Sterte är dock nöjd. Sämsta snittbetyget har Stadsbyggnadskontoret, där tillgängligheten fick särskilt låga siffror. I undersökningen kommenteras detta bl a med ”särskilt angeläget är det att tillse att företagen ges möjlighet att komma i kontakt med rätt person(er) per telefon.” Artikeln i Upsala Nya Tidning avslutas direkt därefter med ”UNT har sökt Anders Erixon, stadsbyggnadsdirektör Uppsala kommun, men han har inte gått att nå för en kommentar.”
Ytterligare kommentarer överflödiga.
Märklig musiker!
Såg ett inslag i Aktuellt idag om en slagverksmusiker, Evelyn Glennie, från Skottland. Det märkvärdiga är att hon är hörselskadad. Hon känner skillnad i tonernas svängningar, tolkar vibrationer och jobbar med synintryck. Men hon är en världsstjärna, ger hundra konserter om året, har fått två Grammy Awards. Fantastiskt med en sådan kombination!
Läs mer om Evelyn på hennes officiella hemsida: http://www.evelyn.co.uk/homepage.htm
Läs mer om Evelyn på hennes officiella hemsida: http://www.evelyn.co.uk/homepage.htm
Träffsäkerhet??
Ikväll var det dags igen, dags att öva träffsäkerheten. Snart är det oktober och då gäller det att vara väl förberedd för älgjakten hemma i Värmland.
Hela viltvården i Sverige bygger på ideella insatser. Utöver själva jakten, i mitt fall älgjakten, så övar de flesta jägare sin träffsäkerhet inför jaktsäsongen. Då gäller det att det finns skjutbanor att öva vid. Undrar hur många timmar, dagar, veckor som t ex Alf Rosén, banchefen för Ekebyboda skjutbana utanför Uppsala, lägger ner som funktionär vid skjutbanan. Han är inte ensam, det är många av funktionärerna jag känner igen, många som lägger mycket tid. I maj/juni och nu augusti/september, varje tisdag och torsdag, så är skjutbanan öppen en god bit av aftonen/kvällen. Det är en stor organisation att bemanna: expeditionen, skyttekurerna och markörerna. Förmodligen fler. Effektivt organiserat och en väl fungerande skjutbana.
Men själva skytteresultatet får man liksom klara av helt ensam. Det gäller att först träffa en stillastående älg (pappälg) som befinner sig en bra bit bort, det kan väl vara sådär hundra meter? När man skjutit första skottet, så börjar den eländans älgen att röra på sig, den glider iväg på räls och nu gäller det att snabbt som rackarn få fram ett nytt skott i loppet, sikta och träffa - inom angivet område på pappälgen. Detta upprepas, fast med älgen glidande åt andra hållet. Fyra skott i varje serie, alla skall hamna inom träffytan.
Idag fick jag till en godkänd serie i vart fall, nu återstår att klara två ytterligare. Det får bli nästa vecka.
Hela viltvården i Sverige bygger på ideella insatser. Utöver själva jakten, i mitt fall älgjakten, så övar de flesta jägare sin träffsäkerhet inför jaktsäsongen. Då gäller det att det finns skjutbanor att öva vid. Undrar hur många timmar, dagar, veckor som t ex Alf Rosén, banchefen för Ekebyboda skjutbana utanför Uppsala, lägger ner som funktionär vid skjutbanan. Han är inte ensam, det är många av funktionärerna jag känner igen, många som lägger mycket tid. I maj/juni och nu augusti/september, varje tisdag och torsdag, så är skjutbanan öppen en god bit av aftonen/kvällen. Det är en stor organisation att bemanna: expeditionen, skyttekurerna och markörerna. Förmodligen fler. Effektivt organiserat och en väl fungerande skjutbana.
Men själva skytteresultatet får man liksom klara av helt ensam. Det gäller att först träffa en stillastående älg (pappälg) som befinner sig en bra bit bort, det kan väl vara sådär hundra meter? När man skjutit första skottet, så börjar den eländans älgen att röra på sig, den glider iväg på räls och nu gäller det att snabbt som rackarn få fram ett nytt skott i loppet, sikta och träffa - inom angivet område på pappälgen. Detta upprepas, fast med älgen glidande åt andra hållet. Fyra skott i varje serie, alla skall hamna inom träffytan.
Idag fick jag till en godkänd serie i vart fall, nu återstår att klara två ytterligare. Det får bli nästa vecka.
Intensivt!
Nu har höstschemat för Friskis & Svettis börjat gälla. Ikväll kom jag iväg på intensivpasset på Ekeby. Det var Anneli som ledde passet, ett intensivt. Helt nytt pass, men Anneli som är en erfaren ledare hade memorerat hela programmet. Det är imponerande faktiskt, hålla koll på alla olika rörelser och varianter under en hel timme.
Friskis & Svettis har en gedigen ledarutbildning. Om man ska bli jympaledare är det uttagningar, ungefär som auditions. Sedan två omgångar utbildning, fyra dagar varje gång. Sedan eget arbete med att lägga upp och musiksätta ett eget pass, vilket tar sådär trettio, fyrtio timmar attt få till. Sedan "provkörning" av passet inför kritiska granskare. Feed-back och en del justeringar görs. Men så har man generellt sett mycket duktiga jympaledare. Ordenligt utbildning är betydelsefull i alla sammanhang.
Massor med många mer medlemmar!
Det är spännande med den resa som vi fått igång för IOGT-NTO, en folkrörelse som i Sverige startade 1879. Still going strong kan man säga och starkare blir vi. Det är väldigt många som vill vara medlemmar i IOGT-NTO, fler och fler hela tiden. Ett långsiktigt arbete med att rekrytera medlemmar ställdes i fokus under 2005, med mängder av aktiviteter. Fältropet var ”Tusen per månad”. Och vi lyckades! Det blev 12.495 nya medlemmar under 2005. I år, 2006, har vi inte stora, centrala kampanjer som förra året. Men många av våra medlemmar har kommit på att det är både kul och viktigt att värva fler. Så vi fortsätter att få in tusen per månad. Januari 2005 – juli 2006, 19 månader: 19.002 nya! Totalt nu en bit över 45.000 medlemmar.
Det märks att det kommit in många nya. Det har även stimulerat de som redan är medlemmar. Vi har överfullt på arrangemang av olika slag, många vill komma. Nu torsdag 24 – fredag 25 augusti hålls t ex en studiecirkelledarutbildning kring filmen ”Såsom i himmelen”. Kay Pollak medverkar och naturligtvis även Christina Lundquist, som skrivit studeiplanen. Nästan sjuttio deltagare från hela landet har anmält sig. Det är fullt, fler ville vara med, men de fick inte plats. Det är ett mönster, arrangemangen runt om i landet lockar många deltagare. Våra föreningsledare och ledarna för våra distrikt gör enorma insatser. Det är en stor utvecklingsprocess på alla plan som pågår, utmaningen för förbundsledningen är att ge stöd och råd, ordna en del utbildningar etc.
IOGT-NTOs arbete med alkohol- och narkotikapolitik, förebyggande insatser och social verksamhet blir sammantaget starkare. Det behövs, tyvärr, eftersom de alkohol- och narkotikarelaterade problemen är så stora och växer. När Systembolaet nyligen redovisade en försäljningsökning med 6,1% första halvåret (mätt i liter ren alkohol), så är det bara att börja räkna på vad som kommer att behövas av ökande resurser inom akutvården, polisen, socialtjänsten m fl. Ju mer alkohol som dricks, desto större blir problemen.
Men många markerar MOT den utvecklingen genom att bli medlemmar i IOGT-NTO. Det ger organisationen och oss som företrädare för den en starkare ställning när vi uppvaktar politiker om nya åtgärder. Allt i syfte att dels förebygga alkohol- och narkotikaproblem, dels genom vårt sociala arbete ge stöd till de som behöver det.
Makt ger ansvar
Jag fick personligt brev från Göran Persson häromdagen. Det är inte varje dag man får brev från statsministern, fast han skrev i egenskap av partiledare. Ärligt talat tror jag inte det var så personligt, utan det var ett brev som skickades till många, hämtat från nåt allmänt brett register. Han Persson tyckte att jag skulle rösta på hans parti förstås. Nu är ju det inte aktuellt för min del, eftersom jag är aktiv kommunpolitiker för Folkpartiet Liberalerna, ersättare i Uppsala kommunfullmäktige, ordförande i Folkpartiets kommunförening i Uppsala m.m.
"Vårt mål är full sysselsättning" skriver han Persson. Det är ju bra, men det tror jag alla partier har som mål. Men vägen dit är lite olika. Han Persson hade inga åtgärder i sitt valpaket i fredags för att underlätta för företagare att anställa folk. Det hade väl varit på sin plats. Speciellt som arbetslösheten lär ligga på över 15%, när man räknar samman de officiellt arbetslösa och lägger till de som vill ha utökad arbetstid, de som är i arbetsmarknadsåtgärder m.fl. potentiella anställningsbara.
När nu han Perssons parti suttit vid makten så länge, så måste väl just han Perssons parti ha ett speciellt stort ansvar för hur Sverige utvecklats, rentav avgörande ansvar. Varför har han Perssons parti inte fått till det bättre? Eller är alla i han Perssons parti nöjda med hur det ser ut idag? Med bemanningen inom äldreomsorgen? Med lärartätheten, ledarskapet och den pedagogiska kompetensen sammantaget i skolan? Med insatserna för funktionshindrade? Med situationen för de hemlösa? Med....?? Det är ju den som sitter vid makten som bestämmer inriktningen, gör prioriteringar, ska få till vettiga förutsättningar för den personal inom verksamheterna som engagerat sliter med sina uppgifter. Den inblick jag har i hur kommunal personal fungerar ska jag kommentera med ledning av någon av de kommande dagarna.
Upplevde för övrigt idag ett osedvanligt intensivt åskväder med tillhörande SKYFALL, mitt i Stockholm. Belysningen blinkade, blixtarna korsade varandra på himlavalvet, å åskan den knällde och knall. Mitt i naturkraften, trots att jag var inomhus, mitt i Stockholm city. Häftigt!
"Vårt mål är full sysselsättning" skriver han Persson. Det är ju bra, men det tror jag alla partier har som mål. Men vägen dit är lite olika. Han Persson hade inga åtgärder i sitt valpaket i fredags för att underlätta för företagare att anställa folk. Det hade väl varit på sin plats. Speciellt som arbetslösheten lär ligga på över 15%, när man räknar samman de officiellt arbetslösa och lägger till de som vill ha utökad arbetstid, de som är i arbetsmarknadsåtgärder m.fl. potentiella anställningsbara.
När nu han Perssons parti suttit vid makten så länge, så måste väl just han Perssons parti ha ett speciellt stort ansvar för hur Sverige utvecklats, rentav avgörande ansvar. Varför har han Perssons parti inte fått till det bättre? Eller är alla i han Perssons parti nöjda med hur det ser ut idag? Med bemanningen inom äldreomsorgen? Med lärartätheten, ledarskapet och den pedagogiska kompetensen sammantaget i skolan? Med insatserna för funktionshindrade? Med situationen för de hemlösa? Med....?? Det är ju den som sitter vid makten som bestämmer inriktningen, gör prioriteringar, ska få till vettiga förutsättningar för den personal inom verksamheterna som engagerat sliter med sina uppgifter. Den inblick jag har i hur kommunal personal fungerar ska jag kommentera med ledning av någon av de kommande dagarna.
Upplevde för övrigt idag ett osedvanligt intensivt åskväder med tillhörande SKYFALL, mitt i Stockholm. Belysningen blinkade, blixtarna korsade varandra på himlavalvet, å åskan den knällde och knall. Mitt i naturkraften, trots att jag var inomhus, mitt i Stockholm city. Häftigt!
Tänkvärt och värdigt
Jaha, det här är min premiärblogg! Undrar varför jag inte lagt upp en sådan här sida förut, jag tycker ju om allt möjligt. Jag tycker om att tycka dessutom. Stundtals irriterande för de som inte tycker som jag, men vågar ändå påstå att jag är ganska bra på att lyssna. Jag är i vart fall inte alltid tvärsäker på allting, det är jag säker på. Nåväl, får se hur väl energin räcker till att skriva här, om det blir ofta eller lite då och då när andan faller på.
Idag, söndag 20 augusti, återinvigdes Gamla Uppsala kyrka efter en lång tids stängning. Det har skett en omfattande renovering av hela kyrkan. Diverse åtgärder som syns, som tvättning av väggmålningar och restaurering av träskulpturer och textilier, och annat som inte ska synas med behövs ändå, som nytt värmesystem och nya elledningar.
Deltagarna i högtiden samlades vid Disagården, Gamla Uppsala hembygdsgård, och tågade därifrån i procession. Först kom en stor samling prelater, med biskop Ragnar Persenius och vår vältalige och kraftfulle kyrkoherde Per-Anders Sölvin i spetsen. Sedan kom ett knappt tjugotal personer i tidstypiska kläder, ett par vardera representerande varje århundrade från 1300-talet till vårt nya årtusende. Där efter en talrik menighet, alla fick inte plats inne kyrkan. Men högtalare försåg de utanför med ljud i vart fall.
Det var en lång mässa, med orgelmusik förstås, fin körsång, psalmsång, textläsning, invigningstal av biskopen, hälsningar från utländska gäster, nattvard.
Jag fäste mig speciellt för dagens textläsning ur Nya Testamentet, hämtat ur Paulus' första brev till korinterna, kapitel tolv, verserna 12 till 25:
12. Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och
likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra
en enda kropp, likaså är det med Kristus.
13. Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och
samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro
trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande
utgjuten över oss.
14. Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.
15. Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till
kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.
16. Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke
till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.
17. Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln? Och om den hel
och hållen vore öra, var funnes då lukten?
18. Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på
det sätt som han har velat.
19. Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva
kroppen?
20. Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock
är en enda.
21. Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej
heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»
22. Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som
mest nödvändiga.
23. Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma,
dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas
för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,
24. under det att de andra icke behöva något sådant. Men när Gud
sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare
delen få en så mycket större heder,
25. så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen,
utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.
Det var redan på Paulus tid aktuellt att markera mot diskriminering. Hans budskap är dock klart: "Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss."
De bloggläsare som känner mig undrar kanske varför just jag deltog i evenemanget. Jo, i egenskap av ledamot i Gamla Uppsala kyrkofullmäktige samt suppleant i kyrkorådet var det naturligt att delta i en sådan högtidlighet.