AAA-vinklar

Jaha, det här är min premiärblogg! Undrar varför jag inte lagt upp en sådan här sida förut, jag tycker ju om allt möjligt. Jag tycker om att tycka dessutom. Stundtals irriterande för de som inte tycker som jag, men  vågar ändå påstå att jag är ganska bra på att lyssna.  Jag är i vart fall inte alltid tvärsäker på allting, det är jag säker på. Nåväl, får se hur väl energin räcker till att skriva här, om det blir ofta eller lite då och då när andan faller på.

Idag, söndag 20 augusti, återinvigdes Gamla Uppsala kyrka efter en lång tids stängning. Det har skett en omfattande renovering av hela kyrkan. Diverse åtgärder som syns, som tvättning av väggmålningar och restaurering av träskulpturer och textilier, och annat som inte ska synas med behövs ändå, som nytt värmesystem och nya elledningar.
Deltagarna i högtiden samlades vid Disagården, Gamla Uppsala hembygdsgård, och tågade därifrån i procession. Först kom en stor samling prelater, med biskop Ragnar Persenius och vår vältalige och kraftfulle kyrkoherde Per-Anders Sölvin i spetsen. Sedan kom ett knappt tjugotal personer i tidstypiska kläder, ett par vardera representerande varje århundrade från 1300-talet till vårt nya årtusende. Där efter en talrik menighet, alla fick inte plats inne kyrkan. Men högtalare försåg de utanför med ljud i vart fall.
Det var en lång mässa, med orgelmusik förstås, fin körsång, psalmsång, textläsning, invigningstal av biskopen, hälsningar från utländska gäster, nattvard.
Jag fäste mig speciellt för dagens textläsning ur Nya Testamentet, hämtat ur Paulus' första brev till korinterna, kapitel tolv, verserna 12 till 25:
12. Ty likasom kroppen är en och likväl har många lemmar, och
       likasom kroppens alla lemmar, fastän de äro många, likväl utgöra
       en enda kropp, likaså är det med Kristus.
13.  Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och
        samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro
        trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande
        utgjuten över oss.
14.  Kroppen utgöres ju icke heller av en enda lem, utan av många.
15.  Om foten ville säga: »Jag är icke hand, därför hör jag icke till
        kroppen», så skulle den icke dess mindre höra till kroppen.
16.  Och om örat ville säga: »Jag är icke öga, därför hör jag icke
        till kroppen», så skulle det icke dess mindre höra till kroppen.
17.  Om hela kroppen vore öga, var funnes då hörseln?  Och om den hel
        och hållen vore öra, var funnes då lukten?
18.  Men nu har Gud insatt lemmarna i kroppen, var och en av dem på
        det sätt som han har velat.
19.  Om åter allasammans utgjorde en enda lem, var funnes då själva
        kroppen?
20.  Men nu är det så, att lemmarna äro många, och att kroppen dock
        är en enda.
21.  Ögat kan icke säga till handen: »Jag behöver dig icke», ej
        heller huvudet till fötterna: »Jag behöver eder icke.»
22.  Nej, just de kroppens lemmar som tyckas vara svagast äro som
        mest nödvändiga.
23.  Och de delar av kroppen, som tyckas oss vara mindre hedersamma,
        dem bekläda vi med så mycket större heder; och dem som vi blygas
        för, dem skyla vi med så mycket större blygsamhet,
24.  under det att de andra icke behöva något sådant.  Men när Gud
        sammanfogade kroppen av olika delar och därvid lät den ringare
        delen få en så mycket större heder,
25.  så skedde detta, för att söndring icke skulle uppstå i kroppen,
        utan alla lemmar endräktigt hava omsorg om varandra.

Det var redan på Paulus tid aktuellt att markera mot diskriminering. Hans budskap är dock klart: "Ty i en och samme Ande äro vi alla döpta till att utgöra en och samma kropp, vare sig vi äro judar eller greker, vare sig vi äro trälar eller fria; och alla hava vi fått en och samme Ande utgjuten över oss."

De bloggläsare som känner mig undrar kanske varför just jag deltog i evenemanget. Jo, i egenskap av ledamot i Gamla Uppsala kyrkofullmäktige samt suppleant i kyrkorådet var det naturligt att delta i en sådan högtidlighet.