Vardagens riter
De uppländska sädesfälten böjde sig inte så mycket i vinden när jag idag var på en biltur österut från Uppsala. Det beror på att skörden till stor del var bärgad, dessutom var vinden svag. På andra sidan ett stort fält skymtade den rejäla huvudbyggnaden vid gården Hallkved. Intressant namn, måste ta reda på hur det uppkommit.
Resans syfte var att uppvakta en femtioåring, en kollega i kommunfullmäktige, Urban Wästljung. Det är en trevlig tradition i Sverige, att fira femtioåringar lite speciellt.
Ute på slätten, en bit från Funbo kyrka, intill en skogsbit och en liten höjd, har Urban med fru och två barn ett mycket fint ställe. Många timmar nedlagda på välskött trädgård. Här bjöds man på en generös buffé som man inte gick hungrig ifrån, efter att i vederbörlig ordning ha framfört sina hyllningar. I mitt fall såväl på egna vägnar som från hela Folkpartiet Liberalerna Uppsala Kommunförening.
Hamnade i ett trevligt sällskap, med grannar och idrottsföreningskollegor till Urban. Det är alltid intressant att träffa nya människor, hitta gemensamma bekanta, ofta lära sig en del, berätta om politikerrollen och dess villkor. Det är påfallande hur snabbt man hittar något gemensamt med vem man än träffar. Det är en slags rit att man söker sig fram till något gemensamt. Här befann jag mig slumpvis bredvid en värmländsk veterinär, från Kristinehamn (det kan han ju inte hjälpa), som även varit aktiv på Värmlands Nation. Det blev en hel del kul snack kring nationserfarenheter och annat.
Det som är lite speciellt med tillställningar som detta, det är att man i väldigt liten grad träffar festföremålet. Hon eller han har ju fullt upp med uppvaktningarna, så det är diverse andra gäster man träffar. Det kände jag själv som lite frusterande vid min femtioårsmottagning 2003 i Stockholm för folk från jobb och föreningsliv. Där dök det upp folk jag inte träffat på länge, men jag hann ju knappt prata med dem! Nåväl, ett av livets mindre bekymmer trots allt.
Dagens tidningsklipp 26 augusti
Ytterligare kommentarer överflödiga.
Resans syfte var att uppvakta en femtioåring, en kollega i kommunfullmäktige, Urban Wästljung. Det är en trevlig tradition i Sverige, att fira femtioåringar lite speciellt.
Ute på slätten, en bit från Funbo kyrka, intill en skogsbit och en liten höjd, har Urban med fru och två barn ett mycket fint ställe. Många timmar nedlagda på välskött trädgård. Här bjöds man på en generös buffé som man inte gick hungrig ifrån, efter att i vederbörlig ordning ha framfört sina hyllningar. I mitt fall såväl på egna vägnar som från hela Folkpartiet Liberalerna Uppsala Kommunförening.
Hamnade i ett trevligt sällskap, med grannar och idrottsföreningskollegor till Urban. Det är alltid intressant att träffa nya människor, hitta gemensamma bekanta, ofta lära sig en del, berätta om politikerrollen och dess villkor. Det är påfallande hur snabbt man hittar något gemensamt med vem man än träffar. Det är en slags rit att man söker sig fram till något gemensamt. Här befann jag mig slumpvis bredvid en värmländsk veterinär, från Kristinehamn (det kan han ju inte hjälpa), som även varit aktiv på Värmlands Nation. Det blev en hel del kul snack kring nationserfarenheter och annat.
Det som är lite speciellt med tillställningar som detta, det är att man i väldigt liten grad träffar festföremålet. Hon eller han har ju fullt upp med uppvaktningarna, så det är diverse andra gäster man träffar. Det kände jag själv som lite frusterande vid min femtioårsmottagning 2003 i Stockholm för folk från jobb och föreningsliv. Där dök det upp folk jag inte träffat på länge, men jag hann ju knappt prata med dem! Nåväl, ett av livets mindre bekymmer trots allt.
Dagens tidningsklipp 26 augusti
UNT skriver idag om en ny näringslivsbarometer, det är ca 500 företag som fått svara på en enkät om hur de uppfattat servicenivån vid kontakt med kommunen. Resultatet ligger i nivå med Stockholm, vilket Svenskt Näringslivs regionchef Inga-Kari Fryklund inte tycker är någon bra måtttstock. ”Stockholm ligger dåligt till, därför kan man inte vara nöjd med att ligga på samma nivå” säger Fryklund. Kommunens näringslivsdirektör Eva Sterte är dock nöjd. Sämsta snittbetyget har Stadsbyggnadskontoret, där tillgängligheten fick särskilt låga siffror. I undersökningen kommenteras detta bl a med ”särskilt angeläget är det att tillse att företagen ges möjlighet att komma i kontakt med rätt person(er) per telefon.” Artikeln i Upsala Nya Tidning avslutas direkt därefter med ”UNT har sökt Anders Erixon, stadsbyggnadsdirektör Uppsala kommun, men han har inte gått att nå för en kommentar.”
Ytterligare kommentarer överflödiga.
Kommentarer
Trackback