AAA-vinklar

Idag den 23 november 2010 har jag i Radio Uppland kommenterat de principfrågor som blivit så aktuella, mot bakgrund av fallet med den somaliska flickan som misstänktes ha blivit könsstympad. Jag stödjer helt den  polisanmälan som kommunen gjorde när de misstänkte brott mot flickan, den som i domstol fälldes för att vara diskriminerande.

 

I detta fall har det blivit en konflikt mellan olika lagar; diskrimineringslagarna och socialtjänstlagen. För vår del inom socialtjänsten och socialnämnden för barn och unga har barnets bästa alltid högsta prioritet, vi agerar utifrån socialtjänstlagen. I kompletterande föreskrifter från Socialstyrelsen står det bl a "Misstanke om brott mot barn enligt 3, 4 och 6 kapitlen brottsbalken och sådana brott som anges i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor bör, om det är till barnets bästa, skyndsamt polisanmälas. "

 

 

Jag kan tänka mig kritikstormen om man INTE anmält och det sedan visat sig att könsstympning utförts, vilket är ett allvarligt brott i Sverige. "Varför agerade inte socialtjänsten i det här fallet??" är den fråga som naturligtvis ställts av media då. Den frågan vill jag inte attt det ska finnas anledning att ställa!

 

I det aktuella fallet hade könsstympning lyckligtvis INTE utförts. Men starka misstankar fanns och åklagaren har för sin del sagt att underlaget mer än väl räckte som grund för att inleda förundersökning (vilket är polisens ansvar, inte socialtjänstens). Socialtjänsten kommer även i fortsättningen att följa lagen, dvs anmäla misstankar om brott mot barn. Detta oavsett föräldrarnas etnicitet, religiösa tillhörighet, heteroföräldrar eller samkönade par etc etc. Vi "diskriminerar" och "kränker" föräldrar/vårdnadshavare av alla sorter, utan urskiljning.  Barnets bästa står i fokus, inte föräldrarna.

 

När det nu visar sig att krocken mellan lagar tolkats på det sätt som de olika rättsinstanserna fastställt, då finns det all anledning för lagstiftarna att agera. Var det verkligen lagstiftarnas mening att vi ska undvika att anmäla misstankar om brott mot barn, i de fall där anmälan kan befaras uppfattas som diskriminering? Det är inte rimligt. Barnets bästa står först. FNs Barnkonvention borde införlivas i svensk lagstiftning. Se dess tredje kapitel!

 

Anders AA