Biskopsvigning
Det är något högtidligt över en biskopsvigning. När det dessutom är två biskopar på en gång blir det extra ordinärt! Faktum är att jag under alla år i Uppsala, det är många numera, läst om biskopsvigningar i efterhand. Men i söndags upptäckte vi det i hyfsad tid och kunde slinka in på några av de få platser som fanns tillgängliga.
Fullsatt kyrka, antar att det var många tillresande från de områden som hör till Härnösands respektive Stockholms stift. Detta eftersom Tuulikki Koivunen Bylund skulle vigas till biskop för Härnösands stift och Eva Brunne för Stockholms stift.
Det var en anslående procession med Uppsala domkyrkas goss- och flickkör, stiftsnotarier, diakoner, standarbärare, ärkebiskopskaplan, de svenska biskoparna, biskopar från de nordiska länderna, från Filippinerna, Sydafrika och Tyskland. Men innan alla dessa tågade in anlände kungaparet med uppvaktning.
Biskopsvigningstalet hölls av ärkebiskop Anders Wejryd. Det var ett fint tal om att kombinera ett tjänande ledarskap med att ändå träda fram och leda, vara tydlig, visa vägen.
Det är en stark upplevelse att delta i en högmässa med biskopsvigning. Vacker körsång (under ledning av Margareta Raab), som alltid mäktigt orgelspel av Olle Johansson, bibeltextläsning på svenska, sydsamiska och engelska, många agerande i altartjänsten, de vackra ämbetsdräkterna, församlingens starka psalmsång. Det enda som bröt den välregisserade föreställningen var en spontan applåd efter att de båda nya biskoparna avgivit sina biskopslöften. Ovanligt, men tämligen befriande.
Några av biskoparna i de vackra skrudarna. Från höger: Carl-Axel Aurelius, Göteborg, Lennart Koskinen, Visby, Hans Stiglund, Luleå, Esbjörn Hagberg, Karlstad, Caroline Krook, Stockholm (nu emerita) och Godofredo J David, ärkebiskop för Filippinernas oberoende kyrka.
Fullsatt kyrka, antar att det var många tillresande från de områden som hör till Härnösands respektive Stockholms stift. Detta eftersom Tuulikki Koivunen Bylund skulle vigas till biskop för Härnösands stift och Eva Brunne för Stockholms stift.
Det var en anslående procession med Uppsala domkyrkas goss- och flickkör, stiftsnotarier, diakoner, standarbärare, ärkebiskopskaplan, de svenska biskoparna, biskopar från de nordiska länderna, från Filippinerna, Sydafrika och Tyskland. Men innan alla dessa tågade in anlände kungaparet med uppvaktning.
Biskopsvigningstalet hölls av ärkebiskop Anders Wejryd. Det var ett fint tal om att kombinera ett tjänande ledarskap med att ändå träda fram och leda, vara tydlig, visa vägen.
Det är en stark upplevelse att delta i en högmässa med biskopsvigning. Vacker körsång (under ledning av Margareta Raab), som alltid mäktigt orgelspel av Olle Johansson, bibeltextläsning på svenska, sydsamiska och engelska, många agerande i altartjänsten, de vackra ämbetsdräkterna, församlingens starka psalmsång. Det enda som bröt den välregisserade föreställningen var en spontan applåd efter att de båda nya biskoparna avgivit sina biskopslöften. Ovanligt, men tämligen befriande.
Några av biskoparna i de vackra skrudarna. Från höger: Carl-Axel Aurelius, Göteborg, Lennart Koskinen, Visby, Hans Stiglund, Luleå, Esbjörn Hagberg, Karlstad, Caroline Krook, Stockholm (nu emerita) och Godofredo J David, ärkebiskop för Filippinernas oberoende kyrka.
Kommentarer
Trackback