EBP, RCT och förbättringsfaktorer
Idag hamnade jag i ett hav av engagerade socialarbetare anställda av Uppsala kommun, hela stora salen i Missionskyrkan var fylld. Det var kommunens socialarbetardag, en tradition sedan tio år tydligen. Men för mig var det första gången, det faktum att en politiker deltog verkade tilldra sig visst intresse.
Förmiddagen ägnades åt evidens. Lars Oscarsson, professor i socialt arbete, Örebro Universitet, föreläste kring det kärnfulla temat ”Evidensbaserad praktik – en fråga om forskningen, den professionella erfarenheten och brukaren som kunskapskällor i vardagen.”
EBP betyder alltså evidensbaserad praktik, dvs integreringen av bästa forskningsstöd med professionell praktisk erfarenhet och klientens värderingar, förväntningar och förutsättningar i övrigt. Det är inte enkelt att forska om socialt arbete och framförallt inte om effekterna av olika behandlingsmetoder. Om man ska dra slutsatser måste man göra jämförande studier, låta en grupp prova en typ av behandling, samtidigt som man följer utvecklingen för en kontrollgrupp. Det är här RCT kommer in, Randomised Controlled Trial. Men för att man ska kunna dra några slutsatser måste det vara stora försöksgrupper. I forskning om socialt arbete och i beteendevetenskap är det så många variabler som inte går att styra eller kontrollera.
Det var i vart fall en hel del intressant att ta med sig till diskussionerna om hur vi utvecklar Uppsala kommuns socialtjänst.
Jo, det var ju det där med förbättringsfaktorer också, i psykoterapi och psykosocialt arbete. De specifika faktorerna, som val av behandlingsmetod t ex, har liten inverkan på slutresultatet. Det som betyder mest är externa faktorer och hur relationen mellan behandlare och klient fungerar.
Under eftermiddagen var det Åsa Linderborg som fastnade mest i minnet. Hon är författare och kulturskribent. Hennes berättelse om uppväxten i Västerås, med pappan som fick allt värre alkoholproblem, var gripande.
Socialarbetardagens avslutning och festen i Saluhallen på kvällen visade på bredden i medarbetarnas kompetens. Det var flera goda sångfåglar och musiker som visade sina talanger.
Dagen var också den sista i tjänst i Uppsala för IFO-chefen Mary Nilsson. Efter 22 år i kommunen går hon nu över till Socialstyrelsen. Mary har varit bra att samarbeta med, även om åsikterna emellanåt skiljt sig mellan oss på uppdragssidan och de från produktionen.
Hej.
Det inte hur ofta du kollar dina kommentarer, men vill bara säga att du borde kolla om Uppsala Pride verkligen låter alla riksdagspartier annonsera i sin tidning.
Pride ska inte vara kommunistiskt, du gör ett bra jobb.